| Rauk Reef Gotland 1997 |
|
Den andra helgen i oktober utlovades friska till hårda nordvästvindar på Östersjön. Billabong Rauk Reef 1997 var ett faktum. Djungeltrumman ljöd över Surfsverige på torsdagskvällen och telefonerna gick varma. Ett dygn senare hade ett trettiotal förväntansfulla surfare letat sig ner till Nynäshamn där Gotlandsfärjan låg och väntade. Väl ombord hyrde några hytter och försvann. Andra nosade upp sovplatser under trappor eller på soffor runt om på båten. Några gick till baren. Där var ganska tomt på folk men stämningen var god. Efter några öl för mycket började folk bli stimmiga och surfljugen blev bara mer och mer otroliga. De som var kvar tog en sängfösare och begav sig till bion, ett klassiskt natthärbärge för slitna surfare. Sedan dröjde det inte länge innan de låg där och snarkade och drömde om Gotland. Skulle de hitta surf, skulle det blåsa tillräckligt, var locsen farliga och reven håriga, skulle någon gå bärsärk på raukarna eller hamna i slagsmål med Hoburgsgubben? Frågorna som poppade upp i deras huvuden var många och de förblev obesvarade under natten som passerade. Någon gång vid sextiden på morgonen anlände M/S Nord Gotlandia till Visby. Mötesplatsen var terminalen och en abonnerad frukosthörna som skulle vara utgångspunkt för dagens bravader. Där samlades surfarna och det konstaterades snart att deltagarna var färre än vid 1996 års session. Däremot var Gotlandssurfarna på plats och hälsade de trötta resenärerna välkomna. En stadig men dyr frukost inmundigades medan Sourfkarte och T-shirts delades ut. Morgonens sjörapport utlovade friska nordvästliga vindar i norra delen av Mellersta Östersjön och hårdare nordvindar på Norra. Kartor vecklades ut och blickarna riktades mot norra Gotland och Fårö. Efter en avstickare till stuguthyrningen på Norderstrands camping begav sig ekipaget norrut. En del tog kustvägen och kollade Ireviken och reven vid Kappelshamn medan andra valde inlandsvägen mot Fårösund. Vid sundet möttes de av ett skrämmande platt vatten. Men en titt i kikare avslöjade att horisonten var i gungning. Efter färjeturen till Fårö blev Helgumannens fiskeläger dagens första mål. Snart rullade bilarna fram över klapperstensfälten längs den ödsliga kuststräckan som utgör Gotlands största raukområde. Ett litet swell tryckte upp rena face som bröt över pallkanterna utmed den karga stenkusten. Vågorna växte något i storlek då bilarna närmade sig Helgumannen men de var ändå bara knappt meterhöga. Så det bar vidare österut, förbi Ekeviken, genom Ullahau mot den konvexa sandstranden vid Norstauren. Genom tjurhagarna intill gick färden som avslutades vid ett fungerande men stökigt beachbreak. 
Danne skyndar förbi vår bil i Konsumviken på Fårö.
Blåsten hade nu tilltagit och hoppet stod till ett ställe en bit söderut, Skalasand. Det var en vik som vätte åt söder med en utstickande udde på ena sidan som infödingarna avslöjade att vågorna ibland kunde vrida runt vid nordliga vindar. En smal skogsväg ledde surfarna ner till havet och en vindskyddad sandstrand bredde ut sig framför dem. Vattnet var helt platt och lugnt så när som på rena tubade enmeterstubar som rullade in i set en bit ut. Det var inte stort men vågorna hade definitivt dagens bästa shape. Våtdräkterna slets ut ur bilarna och brädorna av biltaken. De som hade flera brädor med sig, valde den längre varianten. Påpälsade med våtdräkt, booties och handskar hoppade de i, en efter en och paddlade ut till vågorna som bröt fint åt vänster och höger. 
Skalasand.
De med longboard plockade självklart mest och en del fick riktigt bra repor i de kalla små historierna. Offshorevinden tryckte upp facen som tubades när det började grunda upp. Eftersom det var sandbotten kunde man nästan surfa tills fenorna fastnade i sanden innan man kickade ur. Kontakten med de andra surfarna hölls per mobilum och inom en timme flockades brädförsedda bilar på den lilla parkeringsplätten vid stranden. Plötsligt dök en nyfiken säl upp i viken och undrade vad som stod på. Till surfarnas förtjusning höll den dem sällskap hela dagen. Crowden i vattnet växte och det gällde att vara på alerten om man ville ha en ensam våg. Som mest var det nog en trettio personer ute samtidigt. De små vågorna tubades. Man snackade skit och skrattade, fångade en våg och gled med den medan man betraktade hur vattenytan sögs upp i lipen brevid brädan. Solen tittade fram och tiden stod stilla. 
När det finns skyltar som varnar för offshore så förstår man att det inte är ett ovanligt fenomen på denna strand.
Kvällen var i antågande och det hade börjat skymma när alla kom tillbaka till campingen. Utmattade av dagens surf och något frusna stapplade de in i stugvärmen. De våta dräkterna hängdes på tork och de som hyrt lyxstuga kanske tog sig en dusch. Andra korkade upp en flaska whiskey eller några blasköl och förberedde sig för utgång. På Gutekällaren skulle man samlas vid åttatiden för middag och festande. The Barbwires hade uteblivit men Ants hade i sista stund raggat upp några lokala förmågor som ersättare för bandet. Ants skåpbil rymde halva truppen och fungerade som taxi under kvällen. Maten visste var den satt och bandet rockade hårt. TV:n i baren som visade surf från en Billabongrulle drog även till sig ickesurfarnas uppmärksamhet. Alla gick omkring i sina Rauk Reef-tröjor och de flesta var ganska sparsamma med ölkonsumtionen, förmodligen med en kommande dawnpatrol i åtanke. Sen fanns det de som verkligen passade på att njuta av vad ön hade att erbjuda i dryckesväg (undertecknad inkluderad). Följde gjorde en riktig varulvsnatt. Havet var i uppror! Vågornas muller när de bröt på reven utanför campingen sussade surfarna till sömns. Några gick ner till stranden och tittade ut i den svarta natten och såg vita skumstråk explodera vid pallkanterna. Vinden hade tilltagit betydligt i styrka. Det väckte förhoppningarna om en bra morgondag. Efter en sömn med våta drömmar kom de flesta på benen ganska tidigt. Bara tuppen var mer vaken än de desperata Sverigesurfarna. Liv och rörelse uppstod i campet då folk packade sina bilar och lirkade med remmarna på biltaken. En ung man med portvinsnäsa stod lutad mot en stugvägg och hostade ur sig de sista dropparna Klosteröl från kvällens eskapader. Swellet var nordvästligt och ganska stort. De som inte var för ivriga att komma iväg tryckte i sig en snabb frukost. En höstgrön Ford med brädorna ordentligt fastspända på taket lämnade stugområdet först, även i dag med Fårö som destination. Gårdagens incident spelades upp i repris då de än en gång lyckades tajma ankomsten till sundet med färjekarlarnas kafferast. Den här dagen behövdes ingen kikare för att se att det var vågor på havet. Det gula färje-åbäket gled snabbt fram över det blåsiga sundet. Vatten stänkte upp över däck och tvättade de sandiga bilarna. Den lokala byfånen hälsade alla välkomna när de rullade av och satte kurs mot Skalasand. Drygt tjugo minuter senare hostade bilarna till och bromsade in när Skalasands vita sanddyner uppenbarade sig mellan strandtallarna. Synen var vacker. Lika rent som dagen innan men denna gång med en del axelhöga set. Offshorevinden var dock så hård att vågorna ibland plattades till efter att de hade brutit. Man kunde tänka sig en drop ner för en hålig vägg och sedan en kraftansträngning bara för att hålla sig kvar på vågen och inte blåsa av. Så iväg bar det för att undersöka andra ställen. Först till Norstauren, därefter Lauterhorn på Fårös västsida. Vid Lauterhorn var det blåsigt och ruggigt. En hyfsat stor höger bröt över en pallkant och en svartklädd gummifigur var redan uppe och rippade på ett face när Skalasurfarna anlände. För att komma ut till lineup igen var han tvungen att gå upp på land och springa tillbaka ut på grund av de starka strömmarna som rådde. Allting förevigades av det uthålliga ZTV-gänget som skulle stanna hela helgen. 
Ett vindpinat Lauterhorn.
- För stökigt och strömt, var den allmänna uppfattningen bland många när de stod där och huttrade i kylan. Några stannade men de flesta åkte tillbaka till Skalasand i rasande fart. Där väntade nu två sälar på dem ute i vattnet. Vågorna var större och bättre än lördagen och framförallt så bröt de längre ut. Så i hoppade crowden. En del fick riktigt långa repor på sina longboards eller minimals. De med kortare brädor kunde surfa insidan där en hollow liten tubesection bildades och bröt fint åt vänster. De flesta valde att surfa Skala även denna dag så det var en cirkus ute i vattnet. På land trängdes kamerastativen med nyfikna Fåröbor. Då och då kom ett freakset som var större än de andra. Lyckades man ta en av de vågorna fick man sig en ordentlig skjuts långt bort från lineup. Huvudbreaket är en vänster men det gick även att surfa en bit åt höger om man hade lust och tillfälle. De flesta skulle ta båten tillbaka till fastlandet denna dag, så till slut tvingades många upp fastän de egentligen ville stanna. De som var kvar surfade tills mörkret började smyga på. 
Petter paddlar för att ta högern medan vänstrarna tubar i bak- och förgrunden. Suck!
Söndagskvällen blev lugn på campingen. Några gick på restaurang medan andra gick på bio. Måndagen bjöd tyvärr inte på något surf, trots ihärdigt letande över halva Gotland. Men alla roade sig så gott de kunde med kulturpromenixer, fårtipping, bowling och besök vid skateramp. Framåt middagen åkte gänget ner mot hamnen i sina bilar. 
På väg till Högklint.
Rauk Reef var över för denna gången. När färjehelvetet lämnade hamnen stod någon och hängde på relingen och beundrade rosornas stad som nu låg i dvala. Blicken vandrade söderut mot de väldiga kalkstensklipporna. Längst bort reste sig Högklint lodrätt upp ur havet. En lika bekant silhuett för Gotlandssurfaren som Diamond Head för Hawaiisurfaren. Längtan tillbaka infann sig snart och surfaren var glad att han återigen fick uppleva ön på ett sätt som få kunde. |
