| Väddösöndag |
|
En helg i november var det dags att dra till Väddö igen. Ett filmteam skulle komma upp på söndagen och göra en dokumentär om surfing och indianer(!) så vi ville vara tidigt ute för att hitta de bästa vågorna. Nordvästlig kuling var utfärdad men vinden låg för mycket på väst under lördagen till vår besvikelse. Trots idogt letande hittade vi inget ställe som funkade. Till Havsbaden i Grisslehamn bar det av och några öl och biljard fick fungera substitut för surfet för en stund. Sen blev det pizza och pasta uppe i stugan med en sprakande brasa i spisen. Efter en tår wiskey och lite surfljug kunde man somna gott till ljudet av havet. Swellet hade då nått kusten och det skulle växa till sig rejält under natten. Det blåste över 20 sekundmeter och hela havet var rasande på söndagen. Utanför klipporna nedanför stugan bröt livsfarliga fyrametersvågor. De exploderade mot klipporna och kastade vatten tjugo - trettio meter upp i luften. Vi åkte runt och kollade flera ställen innan vi hoppade i på Mats Väg. Filmteamet var där och gjorde sitt bästa för att inte blåsa bort. Vågorna pumpade. Det byggdes upp långa väggar framför brädorna som flög fram över det kalla vattnet. Vi fick uppleva alla årstider under dagen i strålande solsken, hagelstormar och snö. Haglet som piskade i våra ögon gjorde det riktigt omöjligt att se ibland. Man fick försöka paddla med en arm och skyla ögonen med den andra. Iskalla, utmattade och lyckliga kravlade alla tillslut upp på stranden och spydde upp de sista klunkarna bräckvatten. Sen satte vi oss i biljäveln och åkte hem. Jag satt och funderade om det kan ha varit årtusendets sista stora nordswell. Filmen kommer troligtvis på TV någon gång nästa år. 
Okar synar linsen.
- Ok grabbar, se nu riktigt coola ut!
Grabbarna körde vilse i skogen!
Kenny var lika lättroad som vanligt trots uteblivet surf.
Letandet tog oss ända upp till Svartklubbens fyr på Singö. Sen kom mörkret.
Binge var redan ute och rippade när vi kom till Mats Väg.
Binge slashar.
Binge på en skön vänster.
Binge, bottomturn.
Johan Rosenius på en lång vänster.
Johan speedar på.
Vi var tvungna att kolla in de andra ställena i närheten innan vi hoppade i.
Vid Haken vred vågorna runt udden och tubades i den hårda offshorevinden.
Haken tubar.
Minnet av sådana här dagar stannar hos en hela livet.
Tillbaka på Mats. Petter lämnar sitt avtryck på vågen.
|
