Efter en del letande hoppade vi i på Werri Beach.

Okar får en flygande drop ner i tuben.

Mathias kom inte förbi shorebreaket så han ditchade brädan och simmade ut med den på släp istället. Har aldrig funkat för undertecknad men man är väl en bättre paddlare än simmare antar jag.

Okar på en sandig repa som är dömd...

...att misslyckas.

Som sagt!

Här på en vänster...

...med samma resultat.

Uppäten!

Efter dagens session och en fika på ett lokalt myshak så begav vi oss tillbaka till vår tillflyktsort i Berry. Här i skymmningen.

Morgonutsikten från trädgårn.

Hönsen levererade färska ägg i vanlig ordning.

Efter en check på standardbrytet Seven Mile begav vi oss ut till norra udden av plajan där ett gäng delfiner lekte i solskenet.

Medan vi beundrade utsikten insåg vi snart att vågen nedanför verkligen såg ridbar ut. Men var var alla andra?

Vi bytte om och klättrade ner för klipporna till revet.

Mycket riktigt, det fungerade! Okar fick första vågen och vi alla insåg att det var betydligt bättre än vad vi först hade trott.

Hur jag efter alla sessions på stranden i bakgrunden de senaste åren kunnat missa den här pointen förblir en gåta.

Okar glider ner i motljuset och delar glädjen med Mathias.

Nån av oss möter vårt öde...

Mathias tar oskulden på sitt första Point Break.

Det skulle dröja ytterligare några timmar innan det paddlade ut någon annan surfare i lineup. Under tiden hade vi vågorna för oss själva och ännu ett minne för livet.