Högt ovan staden kan man ana sig till storleken på surfet den avslutande dagen på 2006.

Normalt sett får J-Bay sällan swell som dessa kring årsskiftet. Den här dagen var det bland de största, mest perfekta linjerna jag nånsin bevittnat. Det var många som dammade av sina gamla vapen i garaget och paddlade ut. Locals snackade om rekordantal surfare i lineup...

Boneyards som inte ens får plats i bild lämnar över till Supertubes och sen till Tubes som glider vidare till The Point. Vem vet ens hur många sektioner det finns... men vad spelar det för roll när 1,7 kilometer superpoint levererar!

En linjaliskt perfekt vägg och ett perfekt grönt rum är anledningen till att Jeffreys Bay hamnar på topp 10 listan över världens bästa vågor.

En fräsande, spottande best stor nog att svälja ett dukat julbord rullar ensam förbi på insidan.

Jag och Andreas fick den ultimata sessionen flera gånger om, ofta strax innan mörkrets inbrott.

Andreas tar en setvåg och sätter upp för en lång repa.

En lokal aerial-innovatör laddar för att få fart i bottensvängen.

Alla hundratals surfrullar man sett med J-Bays perfekta linjer blev besannade.

En lillgrom har full backside kontroll under det kollapsande taket.

Någon lägger sig långt in under gardinen. Det krävs otrolig precision för att inte halka efter den supersnabba Supertubes. Gör man det trycks man ned mot det sylvassa revet och släpas utan hejd. Föreställ er något som strimlas i ett rivjärn.

Offshore galores och linjer nog att ge självaste Shaun Tomson ståpäls.

En local backsider attackerar läppen och positionerar sig för övergången till sektionen Tubes.

Den kritiska fickan hystar alltid upp en bra tub för den som är velig... men man måste alltid ligga sekunden före mentalt och va beredd att dra fram sina ess ur rockärmen.

Utpaddlingen på Supertubes kan ibland kännas lite sketchy, men bleknar mot det man måste gå igenom när man ska ta sig upp.

Överallt varnar arga skyltar om vad som händer ifall man ser suspekt ut. I ett land kantat av rasism och våld känns det knappast förvånande, men ack så skrämmande.

Varje session bjöd på ett gäng nya gapande sår. Den här dagen blev jag ombedd av de lokala surfarna att gå upp och stanna uppe tills signalerna 'kom hit o ta oss' slutade kommuniceras till hajarna. Här har jag tagit beslutet att ge mig ut igen.

En av mina favoritbilder. En local i en perfekt uträttad layback med solens strålar som visar vägen.