Perth 2005. Det var bara att gå ut och göra det bästa av kvällen. Lyckligtvis vände allt till det bättre efter ett besök på toaletten.

Två sympatiska jänkare på resande fot fann oss oemotståndliga efter lite eau de toa, och erbjöd oss bland annat lift ner till Margaret River i deras van.

Det blev några trånga timmar men vi luktade fortfarande gott och humöret var på topp.

Margaret Rivers välkomnade oss varmt med en riktig uppercut.

Jag och Okar är ett drömlag när det kommer surfresor - av någon outgrundlig anledning garanteras vi surf. Vinst varje gång. Lagom till vår veckolånga visit till Margaret River under högsommar och lågsäsong så bombarderades kusten med ett cleant 8 fots swell.

Lite perspektiv - vår första session hade helt ok storlek.

Dom lokala förmågorna dominerade lineupen med en eklektisk samling brädor, samtliga från förra seklet.

Högsommarswell med punch är sällsynta så naturligtvis hade varje surfare inom en 40-milsradius hittat hit. Det bådade dock för en fantastisk show.

En god bit över huvudet och hjärtat-i-halsgropendroppar.

Vi bestämde oss för att att leta oss avsides för att hitta en egen peak. Inte svårt en dag som denna i västra Australien.

Vi hittade en sträcka med rev som pumpade minst lika bra som Margarets main peak, men utan crowd.

Vilken setup... rev så långt ögat kunde nå med variationer för alla smaker: högrar, vänstrar, snabba tuber, långa väggar...

Okar o jänkarna lade sig på en vänster medans jag valde högern brevid. Efter en timme låg jag i lineup och väntade självsäkert på nästa hårresande drop när ett freakset dundrade in och malde ner mig som en skadeskjuten räka. Undervattensdansen höll på tills paniken började krypa på och när jag äntligen bröt ytan fick jag omedelbart nästa våg i skallen. Den gången var det inte roligt längre och jag insåg att kommer jag inte upp jävligt fort så är det kört, så jag började klättra upp för leashen och kom upp med ett djupt andetag. Värsta wipeouten någonsin.

Dagen efter var jag inte lika sugen på att dö så vi letade runt efter snällare vågor tillsammans med två nybörjare från Kanada, och hittade en liten vik frontad av limestoneklippor pepprade med grottsystem. Havet såg platt ut från den här vinkeln, men runt hörnet väntade en riklig påse godis.

En turkos tubande vänster bröt längs hela viken, tomt i vattnet. Lyckligtvis hade vi packat ordentligt med solskydd, matsäck och vatten.

Efter ett tag dök en lokal förmåga upp för lite lattjo i vattnet.

Okar, som visste att veckan efter skulle det bara serveras högrar i J-Bay, sög i sig av vänstrarna som rullade in.

Dagarna rullade på och swellet höll i sig, fast minskade gradvis. North Point serverade fortfarande upp en och annan repa.

Australien i sitt bästa ljus - med spagettiarmar på väg hem från en lång dags kvalitetssurf.

Mindre blev det men de sista dagarna gick det fortfarande att finna snabba små tuber längs reven. Här en local som inte rynkade på näsan.

Samma local sätter fenorna i rörelse.

Sista dagen var man nästan glad att vågorna tonade bort så man kunde gömma sig från den gassande solen. En resande fransman och en av våra amerikanska polare sträcker på sig och fyller på vattenreserven mellan minituber.

Margaret River i all sin prakt.