| Jeffreys Bay - Episod I |
|
Sedan jag fick mina första bräckvattensspolningar på Torö för 11 år sedan så har J-Bay varit högt på listan över vågor jag måste surfa innan jag blir till mull. När så jag och Okar planerade vår tur och retur till Australien för ett år sen var vi inte sena med att pricka in Sydafrika på hemvägen och i slutet av 2006 bar det äntligen av. Ett drygt decennium av förväntningar stod på spel och efter initiala äventyr i den mörka kontinentens rövhål (Johannesburg) satt vi så på inrikesflyget till Port Elizabeth med bultande hjärtan och svettiga pokerfejs. Saken var ju den att det trots allt var lågsäsong för surf. Det var en gamble; antingen så tog vi hem storkovan och fick Epic J-Bay utan crowd eller så skulle det bli två långa veckor av kortspel, nazister och fula flickor... men lyckokombinationen Andreas + Okar höll och när vi rullade in med hyrbilen i stan möttes vi av ett glasigt groundswell på två meter plus. Det blev startskottet på två veckor med dom bästa vågorna jag surfat i hela mitt liv. Allt ni hört om J-Bay är sant.  Litet, tomt och glasigt; Supertubes i skymningen.
 En local cruisar i kvällsglaset en av dom mindre dagarna.
 Eftersom det var lågsäsong var det nästan bara lokala förmågor i lineupen, vilket märktes på Supertubes.
 Subertubes funkade 10 dagar av 15 och bjöd på dom bästa och längsta tuberna jag hittat in i.
 Inte många vågor slank förbi otubade.
 En av dom större dagarna, som tyvärr lockade nästan 70 giriga locals.
 Tack och lov finns det alltid några locals som aldrig snejkar.
 Tack!
 Okar landar en liten floater.
 Okar backside på litet Supertubes.
 En local kickar ut i solnedgången.
 På väg till puben sprang vi på dom här rackarna.
 Efter dagens tubvision var vi rätt jazziga, vilket vår polare hade svårt att relatera till.
 Okar trippar över sjötulpanerna för sista gången. |
