Test av Soloshot - automatisk kameraman

Publicerad tisdag 05 mars 2013 av RedaxInnehåll / Recensioner

Rigga upp filmkameran på stranden och hoppa i. Låt sedan kameran själv magiskt följa varje våg du tar med panoreringar fram och tillbaka under hela surfsessionen. Låter det inte fantastisk? Pierre Kellner testar Soloshot - en automatisk kameraman.

Äntligen! Var min första reaktion när jag av en slump hittade denna produkt på nätet för nästan ett år sedan. Den var då ännu inte i produktion utan personerna bakom Soloshot sökte finansiering på ”Kickstarter” för att kunna bygga den första serien.

Men vad är det då för pryl?

Kort och gott så är det en automatisk kameraman som följer filmobjektet från sida till sida. Jag har själv varit på jakt efter en motsvarande funktion länge men det har inte funnits att få tag på några bra alternativ, förrän nu. Oavsett om man vill odla sin narcissistiska ådra och lägga ut bilder och filmer på sig själv när man surfar eller om man faktiskt bara vill se om den där manövern som kändes så radikal verkligen var det så vet ni som försökt övertala flickvänner, pojkvänner och polare om att ”Du kan väl hänga med och filma nästa gång jag sticker ut?” inte alltid är så lätt. Visst man lyckas kanske en gång men eftersom det ofta är kallt och jäkligt och hård pålandsvind när det är surf här hemma så sker detta förmodligen endast en gång.

Ifall man väl lyckas övertala sin polare att följa med och filma så hinner förmodligen han / hon somna när man ligger där i vattnet väntan på nästa vågset och när väl avtryckaren på filmkameran trycks ner så är man redan mer än halvvägs genom vågen. I bästa fall får den som filmar med slutet på den våg man surfar men lyckas givetvis missa den där kritiska manövern man lyckas sätta för första gången.

Men som sagt tillbaka till själva produkten. Det är förmodligen ingen slump att utvecklarna bakom Soloshot är surfare och att denna produkt i första hand vänder sig till oss. Produkten levereras i en praktisk väska med bärrem och i denna finns det en laddare, en sändardel som ska bäras på armen samt en mottagardel som består av ett stativ med panoreringsmotor.

Själva stativet är ett trebensstativ och kvaliteten känns helt ok för ändamålet. Sändaren bär man runt överarmen med det medföljande kardborre-armbandet. Sändardelen, vilken givetvis är vattentät, är ungefär i storleken ett cigarettpaket och tillräckligt liten för att inte den störa under själva surfandet.

Hur funkar Soloshot rent praktiskt?

Enligt manualen ska man slå på själva sändardelen (den som man har runt armen) minst 10 minuter, men helst 15 minuter innan användning för att, som det står, ”värma upp den”, därefter följer en procedur för att para sändaren med mottagaren. Första gången jag gjorde detta kändes det ganska omständligt men efter ett par gånger har man övat upp rutinen.

Parningen består alltså av 10-15 minuters ”uppvärmning” av sändardelen följt av att man placerar sändaren ovanför mottagaren för att synka deras positioner med varandra genom ett knapptryck på sändardelen. Till sist krävs det en sista synkning där man måste befinna sig med sändaren fastspänd på armen rakt framför mottagaren helst längre bort än det avstånd man tänkt filma på och där trycker man en sista gång på en knapp på sändaren. Sista delen gör man lämpligtvis i vattnet när man ligger i lineup.

Hur avgör man då om man ligger rakt framför? Jo detta har Soloshot löst på ett ganska smart sätt, man har nämligen en liten röd skarpt lysande lampa på stativets mottagardel som syns när man ligger till höger om kameran men inte när man befinner sig till vänster om den. Lampan syns förvånansvärt väl även på ett par hundra meters håll i skarpt solljus och på detta sätt kan man enkelt få koll på när man befinner sig rakt i mitten, vilket alltså är precis i skarven där den röda lampan syns resp försvinner.

När man väl gjort sista synken så kommer den röda lampan på mottagaren att lysa grönt vilket indikerar att parningen lyckats och Soloshot börjar följa dig i sin panorering. För att slippa stiga upp ur vattnet och trycka igång kameran gör du lämpligen det innan du går i för den sista synkningen jag nyss beskrev. Motorn på stativet panorerar bra och följer en mjukt i sidled.

Soloshot fungerar allra bäst då det är fri sikt mellan sändaren och mottagaren. Det jag märkte när jag använde Soloshot var att ifall sändaren är skymd en längre tid så uppfattar inte mottagaren signalerna och man riskerar att vara ocentrerad i bilden och i värsta fall hamna utanför panoreringen, man ”simmar helt enkelt ur bild” för att referera till en gammal klassik videoblooper. Detta är dock bara temporärt, så snart sändaren och mottagaren har fri sikt mot varandra igen så hamnar man centrerad i bild igen och panoreringen fungerar som den ska.

Som jag nämnde tidigare så panorerar motorn endast i sidled och inte i höjdled. Har man tänkt använda Soloshot till att filma höga hopp i tex Kite eller Vindsurfing blir man därför tvungen att zooma ut tillräckligt mycket. Det finns ingen kommunikation mellan Soloshot och själva kameran så alla kamerainställningar får man själv göra i förväg. Förutom att ställa in zoomen och låsa den vid det läget som man finner lämpligt så ska man ställa in fokusen på manuellt och sätta den på oändligheten.

Själva ”Tilthuvudet” på vilket man skruvar fast sin kamera känns lite klent och tillverkaren rekommenderar egentligen inte mer än en maxvikt på ca 2.3kg. Jag provade dock montera min systemkamera och ett 70-200mm objektiv och det funkade. Jag var dock tvungen att vända Tilthuvudet bak och fram för att detta inte skulle tippa ner av tyngden på objektivet. Vill man filma snabbare sporter än surfing så ska Soloshot enligt tillverkaren klarar att följa objekt som rör sig i upp till 250 km/h!

Soloshot ska enligt uppgift även klara av att följa sitt mål så långt som 600 meter bort. Batteriets driftstid är 5 timmar på en laddning vilket är betydligt längre än vad en filmkamera orkar hålla på så det får sägas vara fullt godkänt. Sändardelen och mottagardelen laddas tillsammans och en laddning tar ca 5 timmar totalt.

Argumentet att någon kan sno hela stativet inklusive kamera när man ligger i vattnet kanske inte är ett problem just i Sverige då det ofta är skitväder och blåser småspik när man surfar. Men om man trots allt är orolig för stöld av sin Soloshot och sin kamera så har stativet försetts med öglor genom vilka man dels kan låsa fast kameran med lås och dels kan låsa fast stativet vid en vajer som man i sin tur kan vira runt ett träd eller liknande.

Hur funkar Soloshot rent tekniskt?

Eftersom jag är en gammal radioutvecklare för mobiltelefoner var jag givetvis nyfiken på att ta reda på vilken teknik Soloshot använder sig av. I skrivande stund finns det ingen som helst teknisk specifikation över produkten att få tag på varken i manualen eller på hemsidan. Jag kontaktade Soloshot men de var lika kryptiska som hemsidan beträffande detta och jag fick intrycket av att de gärna ville att det skulle uppfattas som hemligt, förmodligen i väntan på ett antal patent som de sökt för produkten.

Hursomhelst, ett snabbt Googlande av typprovsnumret som står på sändaren gav informationen att produkten använder sig av sk Zig-Bee teknik. Zig-Bee är att likna vid Bluetooth fast mer strömsnålt och har längre räckvidd. Tekniken är främst avsedd för att skicka små datamängder, mindre än i tex Bluetooth.

Med stor sannolikhet så finns det även en GPS inne i sändardelen. Det faktum att tillverkaren säger att Soloshot endast kan användas utomhus och det som de kallar för sändarens ”uppvärmning” är sannolikt den tid som det tar för enheten att hitta satelliter att positionera sig mot.

Sändaren skickar förmodligen vidare sina GPS-koordinater via Zig-Bee till mottagaren som då kan räkna ut förhållandet, dvs vinkeln, mellan sändaren och mottagaren genom att jämföra mot de två kända förhållandena som fåtts i steg 2 och 3 under själva parningen enligt det jag beskrev ovan.

Sammanfattningsvis

Om man vill ha möjlighet att utveckla sin surfing så är videofilmning väldigt effektivt och då är Soloshot ett väldigt bra hjälpmedel, alternativt om man vill klippa ihop sin surfrulle med mer än bara den Fish-eye vinkeln som GoPro kamerorna ger så är detta en pryl som man bör skaffa. Priset i Sverige för en Soloshot lär hamna på runt 5000 kr enligt tillverkaren.

På minussidan

Omständlig parningsprocedur mellan sändaren och mottagaren.
Att den inte kan tilta automatiskt i höjdled.
Lite väl klent ”tilthuvud”, på vilket man skruvar fast sin kamera.
Kan bara användas utomhus ej inomhus.

På plussidan

Lång batteritid.
Lång räckvidd (under förutsättning att det är fri sikt mellan sändaren och mottagaren).
Sist men inte minst dess huvudfunktion, d.v.s. det faktum att man inte behöver vara beroende av någon som filmar utan att kameramannen är automatisk är smått fantastiskt.

Du hittar Soloshot på soloshot.com

Avdelningar

Nyheter

Innehåll

Relaterat

Mer Recensioner

Prenumerera på Surfsverige