| Crystal Voyager |
 Kategori: FilmFilmmakare: Alby Falzon, David Elfick och George Greenough. Medverkande: George Greenough, Ritchie West, Nat Young m.fl. Produktionsland: Australien Produktionsår: 1972 Kortfattat: Ett testament till en oerhört fascinerande person och inspirerande surfare. Crystal Voyager är en dokumentär om en av surfvärldens levande legender. En person som har haft ett ofattbart inflytande på hur vi ser på bräd- och fendesign och som egenhändigt inspirerade det vi idag kallar shortboard revolutionen i senare halvan av 60-talet. Ett barfota geni som inte kan vara någon annan än George Greenough. Två år tidigare hade Greenough fått hela surfvärlden att kollektivt tappa hakan med sin film Innermost Limits of Pure Fun. Han hade nämligen på tidigt stadie i sitt liv insett att det här med en stor klumpig surfbräda inte var hans grej, så han uppfann helt enkelt ett annat transportmedel som var bättre lämpat för vad han hade i åtanke: vertikal surfing och tuben. Resultatet var en knäbräda som senare förfinades i en spoon, en skedliknande bräda helt i fiberglas och med en flexande fena inspirerad av aerodynamiken hos fiskfenor. Med den kom han djupt in i tuben och med en ombyggd filmkamera fastspänd på ryggen kunde han visa surfing från alla vinklar, även från långt in i tuben - en syn som få surfare på den tiden hade haft ynnesten att få.  I början av 70-talet stod gräsrotsidealen fortfarande högt på agendan; på bara ett par år hade Alby Falzon (tillsammans med David Elfick och John Witzig) startat den Australiensiska subkulturtidningen Tracks och lyckats fånga en epok i den tidlösa klassikern Morning of the Earth. Året senare kommer så ämnesfilmen Crystal Voyager, med Greenough som självklart kontext för Falzon men som lika mycket är Greenough’s film då han bidragit med sitt spektakulära vattenfoto. Och spektakulärt är bara förnamnet, till och med trettio år senare. Öppningen är en magisk resa genom tuben, djupt i tuben, filmad med hög hastighet och tillbakaspelad i kristallklar slowmotion. Strax efteråt får vi följa Greenough genom grinden till The Ranch samtidigt som hans berättarröst inleder:  “You might be in there for only a few seconds, but in your head it goes on for hours ... It’s a time-warp when you’re inside the wave; time enters a space, a zone of its own. The only reality is what’s happening right then.” Och det känns helt naturligt att Greenough så självklart kan sammanfatta den utomjordiska känslan av att befinna sig i en tub. Dels för att han antagligen har tillbringat mer tid i vad Jock Sutherland kallade för Påvens Vardagsrum, dels för att han antagligen är utomjording själv. På den här tiden var Greenough baserad i Santa Barbara i södra Kalifornien - en region som förvisso har mycket bra surf men som även är hyggligt överbefolkat av surfare, och en stor del av filmen kretsar kring hans relation till, och lösning på, detta problem. Han börjar med att bygga en motorbåt inspirerad av en dröm, men inser snabbt att den begränsas av utrymme och bränsle. Resultatet mot slutet av filmen är “Morning Light” - en segelbåt som han tillsammans med Nat Young, då på toppen av sin karriär, ger sig ut med för att leva av naturen och naturligtvis finna tomma, otillgängliga vågor. Surfingen i filmen är enastående, men den är framförallt ett testament till en oerhört fascinerande person och inspirerande surfare. Kanske är det just därför Crystal Voyager inte riktigt känns som en surffilm. Det är en dokumentär helt enkelt, och en riktigt bra sådan dessutom.  Crystal Voyager avslutas med Echoes, en makalös visualisering av Pink Floyds 23 minuter långa epos från skivan Meddle helt filmad under vattnet och från djupt inne i tuben. Under resten av Pink Floyds tid som band tillsammans utgjorde den en självklar del av deras liveshow, och är fortfarande det snyggaste undervattensfoto jag har sett. Det är en fantastisk låt och en fantastisk film. Otroligt nog finns Crystal Voyager tillgänglig på DVD och är dessutom inte särskilt dyr, så det finns ingen som helst anledning till att inte äga den. Betyg: 5/5 |
