Har 2 scenario:

1. Closed out o sedan spolad in over rev o far paddla ut igen.

2. Tvingas baila for att folk ligger ivagen och sedan hander scenario 1 givetvis:evil:

Fast tänk dig följande:

Helt perfekta peelande tubande vågor, men ett konstant 3m shorebreak på torrt rev som inte går att ta sig igenom.

Så det enda du kan göra är o stå o ögonsurfa varenda våg, samtidigt som hela kroppen värker av längtan att verkligen få surfa vågorna..

(Ungefär som att sitta framför en dator hela dagen i Norrlands inland o kolla på webcams från diverse grymma breaks utan att ha en sportslig möjlighet att komma iväg någonstans på flera veckor...)

När jag ställer fötterna fel på brädan. Jag har där två hat-scenarion.

1. Framfoten för långt bak. Det irriterande med det är att det är skitsvårt att få framfoten. Lyftar man den följer ju brädan med, gör man det flera ggr ser det ut som att man cp-hattar för att få fart.

2. Jag placerar bakfoten så att tårna knappt når över stringern. När jag initierar en bottomturn märker jag att brädjäveln inte använder railsen utan bara svänger med hjälp av fenorna och jag tailslidar istället för att genera fart (Limpan du har sett detta first-hand!!).

Det konstiga är att jag brukar inte ha problem med dessa när jag kör back-side....

Jag blir väl tvungen att träna pops och sikta in fötterna hemma i vardagsrumsgolvet, back to basics...

Esta anländer till spoten ......

Tailslide to disaster!
Du har jobbat upp god fart och skall avsluta med en tailslide, da upptacker du att det finns en bulle i vagen precis dar manovern ar riktad. Bradan flippas runt du landar pa center fenan rakt i (the butt) och aker ner med skummet skrikande.
Jag har testat och forbjuder alla att gora om det!
Trodde jag hade fatt ett nytt hal...

Gazzer skrev:
Esta anländer till spoten ......
Hahaha, fast jag brukar vara där före dig, mannen! Minns du inte när jag kastade sten efter dig i Sikh??? Vilken befriande känsla...

Som svar på frågan har jag gjort allt dumt som går att göra (förutom att drunkna) och har svårt att rangordna dom... Men klart, att Gazz ligger i vägen, missar våg efter våg, inte håller reda på var han har sin bräda etc etc etc, det gör mig gråhårig!

När vissa kooks vid ett bryt envisas med att ta takeoffen för långt in så att de vid 75 procent av gångerna inte klarar den stängande sektionen. Svår situation att bedömma om man ska droppa in, skulle han klara det kan hans brädnos sitta i ens öra.

Hata mer: kooks som sneakar till sig en position längre in precis innan vågen kommer och sedan paddlar rakt mot en för att de ligger för långt in samt kooks som paddlar längre ut och sedan paddlar rakt emot en eller när vissa på utpaddling vänder sig helt om utan att se framåt överhuvudtaget.

Sneakers är mer irriterande än nybörjare som helt enkelt glömmer att titta.

Hata också: folk eller fä menar jag, som när de kommer till ett ställe inte visar någon respekt alls utan direkt paddlar sig först i line uppen.

När två mörka skuggor kommer rakt emot en i en rejäl våg och hoppar ut precis bredvid en....

innan man fattar att det inte är två jävla köttätande grey nurse/maco/vit/tiger hajar utan två glada flipper delfiner så kan man bli rejält deppig.

Alla hajälskare kan ta och rulla sig i fiskrens och hoppa i.

det som stör mig mest är folk som paddlar ut precis bakom mig. Jag vet inte vart de är om jag duck divar och när man närmare sig en take-off postion är de i vägen. Jag paddlar aldrig bakom nån (klart man kan bli distrerade av en tjej med string på väg ut och glömmer bort sig ett tag men vad har man string bikini för annars?)

Emil say what?!

Delfiner är det grymmaste man kan surfa med, även scenariot att först tro haj gör ju bara att adrenalinchocken omvandlas till glädjefnatt! Dessutom behöver man inte fortsätta vara rädd för hajar då delfiner är närvarande...

Men det värsta är väl att sitta för långt in när det där stora set:et anländer som man väntar länge på...

Ngn sa till mig nyligen att det är myt ang. att det skulle vara hajfritt när delfiner är i närheten?! Själv annars alltid levt efter den devisen.

Gaz: Jo det är en otrygg känsla av att någon bakom sig, men det är lika frusterande att ligga bakom någon så försöker man undkomma och paddla i vinkel, så börjar personen framför göra samma sak, samtidigt som ett freakset närmar sig.

Det är helt klart värre när man fuckar till det själv än när någon annan gör något idiotiskt. Om någon ligger i vägen eller droppar in så kan man ju i alla fall ägna resten av dagen åt att beklaga sig över vilken idiot han/hon är, hur tragiskt det är att alla spots är over crowded, etc. etc., vilket lindrar smärtan an smula.

Värst är nog någon variant av: bästa dagen på året men för mycket folk så man får inga vågor, frustrationen blir värre och värre, till slut är man den enda som är i position när dagens våg kommer och då gör man något av det som folk har nämnt tidigare (fötterna på fel ställe, etc.) och ramlar. Man vet att man inte kommer att få en till chans och den enda man kan skylla på är sig själv...

Jag tror att det komma att blir vågor nästa da'n och man springa,cyklar,köra till brytet........
OCH DET ÄR PLATT SOM EN JÄÄÄÄÄVLAR PANKAKA...DET DÄR HATAR JAG...

Det är tur att det är så jävla grymme med de sekunder man står upp och glider. Mesta tiden skulle mycket väl vara tusen hatsituationer på rad. Sekunderna blir dagar och veckor.

Gaz: Jo det är en otrygg känsla av att någon bakom sig, men det är lika frusterande att ligga bakom någon så försöker man undkomma och paddla i vinkel, så börjar personen framför göra samma sak, samtidigt som ett freakset närmar sig.

Då brukar jag välja det minst gynsam för mig själv nämligen att paddla mot det vitvattensidan av mötande vågor eftersom den som paddlar framför mig försöker klarar sig över den genom att sikta på shouldern. Jag undviker alltid kollisioner om det över huvudtaget möjligt.

Hatar när följande händer:

Man har varit ute ganska länge och är trött i armarna, har precis pressat sig ut genom vitvattnet för en sista våg och är så gott som slut. Plötsligt ser man vad som ser ut som ett fint set komma mot en om man paddlar för att komma med första vågen, paddlar för tunnt och missar vågen. Lyckligtvis verkar det komma en våg till som er OK ut, paddlar på den med och missar naturligtvis den med pga slappa armar. Nu har man kommit en bit in mot stranden igen och har hamnat på fel sida om brytet på det gigantiska set som kommer efter vågen man tänkte ta och vips så är man inspolad igen och måste pressa sig ut genom vitvattnet igen utan att ha fått någon våg. Man kan ju inte heller ge upp i det här läget, man måste ut och få en våg till. Allt annat är som att ta liften ner i skidbacken...

Jag måste hålla med Ratman och Stoney. adrenalinet pumpar för man tror det ska bli surf och när man väl är där så ligger havet som en spegel....jävligt drygt.

Hatar de dagarna när det är glest mellan setten. Man sitter ute och vantar, blir rastlös och tar sig langsamt innåt och padlar på något halvtaksigt. Just då dyker dagens sett upp och man sitter alldeles för långt in. Det ända mankan göra är att titta avundsjukt på den lyckligt lottade jäveln som haft tålamod att sitta kvar och får dagens bästa våg och blir tubad.

Sen padlar man ut sätter sig och väntar och så börjar allt om igen.

Just då dyker dagens sett upp och man sitter alldeles för långt in. .
Skönt att höra att det är inte bara jag som klantar till det just på det sättet!! DÅ blir jag innihelvete förbannade!!!

Eller nar kisset lukatr riktigt illa sa att frugan klagar pa kvallen